Klädmode och eftertänksam internationalisering

Den internationella sidan, eller tillåter jag mig rent av att prata om nationalismen, har tagit en helt ny vändning i detta hushåll. Min nya morgonrutin innefattar bland annat att spela La Marseillaise på högsta. Dagarna börjar på ett pampigt sätt och det känns helt i sin ordning. Om jag i min frihet kåserar om vad som kan ligga bakom detta så tror jag det helt enkelt är det faktum att Isabella dagarna i ända plockar med sig mängder med croissanter hem. Det är inte svårt för mig att se charmen med följande frukostupplägg:

• Kaffe
• Croissant
• Filterlösa Gauloises
• 1789-musik

I kölvattnet av ovan nämnda har jag även börjat hymnera andra vardagssysslor. En som jag verkligen kan rekommendera är rakning till tonerna av Rule Britannia. Finns knappt något bättre än att greppa rakborsten av grävlingshår och arbeta upp ett bra lödder och samtidigt tänka på Royal Navys stordåd. Kalla mig sybarit, men livet är för kort för engångshyvlar och Yabadaba Dance.

Nu över till kläder. Oj, så viktigt.
Under den tidiga hösten i Linköping förutspådde herr Parment att jag skulle bli Reykjaviks stilikon efter att vulkanön satts under mina fötter. Det kan jag tyvärr inte ge honom full pott för. Folk här klär sig väldigt bra. Generellt.

Vad jag däremot kan göra är att skruva lite på kontexten och vips så är jag bäst klädd bland utbytesstudenterna. Nu har jag inte fått fullständig hybris utan detta är en blandning av att mina studiekamrater klär sig som en påse nötter samt det faktum att italienskan med inriktning på high-end designers sa det till mig. YES! YES! YES!

Det som talar för att tacka ja till shoppingdateinviterandet är helt klart att hennes kusin spelar i Lazio. Däremot tycker jag inte om hennes glasögon. Fan, det är inte lätt. Jag tittar lite på Villervalle i Söderhavet och bestämmer mig sen. Bekymmerslöst 50-tal har alltid varit min ledstång i livet.

Kärleken,
Pepsi Max