Vilken början på helgen. Att säga att jag svävar på moln är att dra det för långt. Jag har det bara bra. Ett tecken på vuxenhetens framfart kom till mig igår. Eller, var det bara ett kliv över den sociala vardagströskeln?
Hur som helst så kändes väldigt trevligt/vuxet/engelskt eller ensamt om ni så vill när jag helt sonika gick ner på den lokala puben för att äta kvällsmat. Och ja, jag tittade på Simpsons med isländsk textrad under hela måltiden.
Idag har jag pratat danska hela dagen. Känns skönt. Lite som att komma hem från gymmet. Det är ju så skönt efteråt. I arla morgonstund slog Isabella och jag följe för att hämta upp vår hyrbil (Chevrolet, YES!) och möta upp med våra två favoritdanskar. Efter en kopp kaffe och sömndruckna sociala smörjmedelsskämt hos biluthyraren startade färden. Efter snöstorm, sunkiga baguetter med sås och the car game siktade vi äntligen Blå lagunen. Det finns två höjdpunkter från denna lagun.
- Ett nyanlänt turistpar tog fel på den hälsosamma leran och vanlig grus vilket gav oss ett gott skratt när de tog ansiktsbehandligen till en helt ny nivå.
- Den andra minnesvärda detaljen var när ingen mindre än allas vår Carl Jan Granqvist glider upp inom armlängdsavstånd i det blå vattnet. Kändisar är alltid kul, men det som tog detta mötet till en helt ny nivå var när han pratade med sina norska korgvänner och på obetalbart grosshandlar vis får ur sig följande:
Efter detta tog samtalet vändningar mellan oskulder och hur man nuförtiden röntgar stören för att se romstatusen. Helt klart en karismatisk herre!
Jag känner på något vis att det är jag, i vår bloggande duo, som axlar det tunga oket som rättfram agitator. Min kollega har å andra sidan en oantastlig känsla för färg, form och modebloggar så passande bilder till helgens äventyr överlåter jag till tonåringen.
Martin på Island.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar