Alice!

Detta inlägg vill jag använda som en renodlad hyllning tillägnad min alldeles fantastiska chef Alice. Länge och nogrannt hade jag förberett mitt uppsägningstal och jag hade varit dödens nervös eftersom Alice och hennes pojkvän är bland de snällaste människor jag träffat, och som ni vet, snälla människor ska man hålla sig väl med. Hur som helst, jag samlade mod och i ett eller två stora andetag förklarade jag hur det hela låg till och varför jag inte kunde jobba kvar hos dem. Jag hade förväntat mig en kall blick, en utskällning, en besviken ton - PRECIS VAD SOM HELST - förutom den reaktion jag fick. När jag var klar var det tyst i en sekund, sen tog hon tag i min hand hårt och sa med sin ungerska brytning:

"Isabella, it's okey... I totally understand and support you in this. You know what we are going to go? You and me are going to the spa tonight just to relax and talk and have fun. It's on the company, and afterwards, we'll go out to dinner.. Sounds good?"

Underbara, fantastiska människa... Jag vet vilka ord jag ska använda för att beskriva hur himla bra hon har varit mot mig. Söta Alice, du kommer aldrig läsa det här, men jag vill ändå tillägna dig detta inlägg och låta världen veta vilken bra chef och människa du är.

Puss på dig!