This is not goodbye

Jag skriver nu för sista gången från ön. Det är så jag har kommit att kalla detta land. Om 25 minuter ska taxin vara här för att hämta upp mig och det är inte utan att det känns fruktansvärt sorgligt just nu. Det finns otroligt mycket jag kommer att sakna med Island för det är verkligen helt fantastiskt här. Shit... jag vet inte riktigt vad jag ska säga men jag antar att ett "vi hörs" känns bättre än "farväl" för alla inblandade. Så ja.. vi hörs av hörrni.

Tack för allt!

/101 Reykjavik, Isabella

Klädmode och eftertänksam internationalisering

Den internationella sidan, eller tillåter jag mig rent av att prata om nationalismen, har tagit en helt ny vändning i detta hushåll. Min nya morgonrutin innefattar bland annat att spela La Marseillaise på högsta. Dagarna börjar på ett pampigt sätt och det känns helt i sin ordning. Om jag i min frihet kåserar om vad som kan ligga bakom detta så tror jag det helt enkelt är det faktum att Isabella dagarna i ända plockar med sig mängder med croissanter hem. Det är inte svårt för mig att se charmen med följande frukostupplägg:

• Kaffe
• Croissant
• Filterlösa Gauloises
• 1789-musik

I kölvattnet av ovan nämnda har jag även börjat hymnera andra vardagssysslor. En som jag verkligen kan rekommendera är rakning till tonerna av Rule Britannia. Finns knappt något bättre än att greppa rakborsten av grävlingshår och arbeta upp ett bra lödder och samtidigt tänka på Royal Navys stordåd. Kalla mig sybarit, men livet är för kort för engångshyvlar och Yabadaba Dance.

Nu över till kläder. Oj, så viktigt.
Under den tidiga hösten i Linköping förutspådde herr Parment att jag skulle bli Reykjaviks stilikon efter att vulkanön satts under mina fötter. Det kan jag tyvärr inte ge honom full pott för. Folk här klär sig väldigt bra. Generellt.

Vad jag däremot kan göra är att skruva lite på kontexten och vips så är jag bäst klädd bland utbytesstudenterna. Nu har jag inte fått fullständig hybris utan detta är en blandning av att mina studiekamrater klär sig som en påse nötter samt det faktum att italienskan med inriktning på high-end designers sa det till mig. YES! YES! YES!

Det som talar för att tacka ja till shoppingdateinviterandet är helt klart att hennes kusin spelar i Lazio. Däremot tycker jag inte om hennes glasögon. Fan, det är inte lätt. Jag tittar lite på Villervalle i Söderhavet och bestämmer mig sen. Bekymmerslöst 50-tal har alltid varit min ledstång i livet.

Kärleken,
Pepsi Max

Alice!

Detta inlägg vill jag använda som en renodlad hyllning tillägnad min alldeles fantastiska chef Alice. Länge och nogrannt hade jag förberett mitt uppsägningstal och jag hade varit dödens nervös eftersom Alice och hennes pojkvän är bland de snällaste människor jag träffat, och som ni vet, snälla människor ska man hålla sig väl med. Hur som helst, jag samlade mod och i ett eller två stora andetag förklarade jag hur det hela låg till och varför jag inte kunde jobba kvar hos dem. Jag hade förväntat mig en kall blick, en utskällning, en besviken ton - PRECIS VAD SOM HELST - förutom den reaktion jag fick. När jag var klar var det tyst i en sekund, sen tog hon tag i min hand hårt och sa med sin ungerska brytning:

"Isabella, it's okey... I totally understand and support you in this. You know what we are going to go? You and me are going to the spa tonight just to relax and talk and have fun. It's on the company, and afterwards, we'll go out to dinner.. Sounds good?"

Underbara, fantastiska människa... Jag vet vilka ord jag ska använda för att beskriva hur himla bra hon har varit mot mig. Söta Alice, du kommer aldrig läsa det här, men jag vill ändå tillägna dig detta inlägg och låta världen veta vilken bra chef och människa du är.

Puss på dig!

Vårtecken

Ja, idag kom våren till Island.

Tretton snart trettio

Idag har jag alltså firat min viktigaste och mest betydelsefulla födelsedag någonsin. Somliga kanske skulle säga att det här med att fylla arton skulle vara större, men för att citera vår svenske vän Nicklas så motsäger jag mig detta med orden "ja alltså.. man får ju gå på krogen och så får man ju rösta, men det är ju ändå inte val så jävla ofta".

Mina sista timmar som tonåring spenderades på Aurora. Mina första timmar som 20 är dock lite mer oklara och minnet sviker då och då men det är inget som direkt stör mig. Är det ens möjligt att ha tråkigt som 20-åring? Jag tror inte det.

Idag har vi promenerat i vårsolen och ätit hummenlunch på en underbart lokal fiskrestaurang. Det har varit en bra födelsedag och de tankegångar som den lämnar mig med går mycket i stil med "det är nu livet börjar". Mer eller mindre.

Med dessa ord lämnar jag er, och mitt liv som tonåring, för det är ju som bekant en dag imorgon också, om än inte riktigt lika viktig.

Adjöss!


PS.
För er som undrar ifall era vykort, alternativt paket, har kommit fram så måste jag göra er besvikna, brevlådan ekar ack så tom, men låt oss vänta tills imorgon innan vi stormar isländsk postservice. De ska få en chans till.
DS.

Grattis kompis!

ROADTRIP - det här är Island

I gave her my heart, but she wanted my soul

Vilken början på helgen. Att säga att jag svävar på moln är att dra det för långt. Jag har det bara bra. Ett tecken på vuxenhetens framfart kom till mig igår. Eller, var det bara ett kliv över den sociala vardagströskeln?

Hur som helst så kändes väldigt trevligt/vuxet/engelskt eller ensamt om ni så vill när jag helt sonika gick ner på den lokala puben för att äta kvällsmat. Och ja, jag tittade på Simpsons med isländsk textrad under hela måltiden.

Idag har jag pratat danska hela dagen. Känns skönt. Lite som att komma hem från gymmet. Det är ju så skönt efteråt. I arla morgonstund slog Isabella och jag följe för att hämta upp vår hyrbil (Chevrolet, YES!) och möta upp med våra två favoritdanskar. Efter en kopp kaffe och sömndruckna sociala smörjmedelsskämt hos biluthyraren startade färden. Efter snöstorm, sunkiga baguetter med sås och the car game siktade vi äntligen Blå lagunen. Det finns två höjdpunkter från denna lagun.

1. Ett nyanlänt turistpar tog fel på den hälsosamma leran och vanlig grus vilket gav oss ett gott skratt när de tog ansiktsbehandligen till en helt ny nivå.
2. Den andra minnesvärda detaljen var när ingen mindre än allas vår Carl Jan Granqvist glider upp inom armlängdsavstånd i det blå vattnet. Kändisar är alltid kul, men det som tog detta mötet till en helt ny nivå var när han pratade med sina norska korgvänner och på obetalbart grosshandlar vis får ur sig följande:

"Riktigt sjuka människor kan bara äta rysk kaviar. Det är så fett så det är lätt att svälja. Jag minns när pappa var sjuk, då kunde vi bara ge honom rysk kaviar och champagne."

Efter detta tog samtalet vändningar mellan oskulder och hur man nuförtiden röntgar stören för att se romstatusen. Helt klart en karismatisk herre!

Jag känner på något vis att det är jag, i vår bloggande duo, som axlar det tunga oket som rättfram agitator. Min kollega har å andra sidan en oantastlig känsla för färg, form och modebloggar så passande bilder till helgens äventyr överlåter jag till tonåringen.

Martin på Island.

För allas er framförhållnings skull

Jag ville bara helt kort påminna om att det på söndag är min födelsedag. Då post mellan Sverige och Island tar ca 3 dagar (med a-post givetsvis) så är det alltså idag, absolut senast imorgon, som ni bör posta era födelsedagshälsningar. Adressen är för nytillkomna läsare:

Ránargata 16

101 Reykjavik

ICELAND

Jag gillar stora kort, rim och överaskningar men mjukdjur har jag lite svårt för, så nu vet ni.

Vi hörs på söndag om inte tidigare

Tjing och hej!

/101 Reykjavik, snart 20

Det kom ett brev...

..och jag citerar

"Beslut.

Skatteverket beslutar avregistrera dig från folkbokföringen som utflyttad den 23 januari 2008"

Jag vet inte vad detta betyder. Jag har dock fått bifogat ett par (trehundra) häften som förklarar processen ifall jag skulle vilja överklaga detta beslut. Det verkar vara apkrångligt på ren svenska men jag vet inte, jag gillar verkligen Sverige och jag är en bra svensk. Deklararerar i tid och gör inte så mycket väsen av mig. Jag skulle gärna se att de avregistrerade någon annan istället för mig.

Jag kommer nog bli tvungen att överklaga.

/101 Reykjavik, Isabella

Mojito-night

Fransk mentalitet

Vår franska vän Roman är helt fantastisk på många sätt men vad jag gillar allra mest med honom är att han är väldigt rakt fram och ärlig. Han tycker till exempel inte att min dator är särskilt snygg, vilket han också gärna berättar.

Roman: Oh Isabella, your computer is SO fashionable
Jag: eeeh.. hehe.. what do you mean?
Roman: I mean that it is just so fashionable
Jag: eh.. heh thank you, I think!?
Roman: yes, it is so fashionable. How much did it cost?
Jag: Don't know.. 700 euros maybe!?
Roman: WHAT? Because I thought it was the cheapest computer of all. It looks so cheap!
Jag: hm..it does?
Roman: YES. Really, it does! It is so ugly!

Nej som sagt, inget gulligull i onödan. Pang på bara!

Nu ska vi äta potatismos och korv och dricka mousserande. Jag har just nu svårt att se vad som skulle kunna göra en bättre fredag.


/101 Reykjavik, la fashionista

Florence Valentin

Tummen är mer upp för bandet än för dagen.



Jag vet inte vad det är men jag kan inte med denna konstlade Ica-kärlek. Och då är jag ändå en dödsromantiker. Nja, jag menar ju inte att jag håller likkistor och kort med en sista hälsning särskilt högt. Nej, jag är mer romantisk när det kommer till brutna linneservetter, liljeholmens(!) och rosenblad på huvudkudden. Nej fy! Skulle jag ge någon en ros eller klapp på kinden så inte skulle det blivit idag. Hellre då igår, imorgon eller på söndag.

Det närmsta årets alla hjärtans dag kommit vanlig vardagsromantik var när jag vid dagens bad tjuvlyssnade på två kineser som talade om sina ex-pojkvänner. Hey!

Jaja, nog om det. Jag har i alla fall tydliggjort min ståndpunkt i saken.

Att blogga är ju helt fantastiskt. Som att skriva dagbok fast mer inne. Tänk när jag är 52 år med fru, barn, fondsparande och fredagsgrogg. Då kan jag i all hast logga in på blogger och minnas Island. Fantastisk. Hoppas jag kommer ihåg mitt kluriga lösenord bara.

P.S.
Louise, du som är en sådan hängiven bloggläsare. Jag måste bara få skicka bud med dig. Det gäller inte din stora pälsmössa utan något så mycket viktigare. Skåne! Glöm inte att hälsa Kärnan från mig. Som en fjortonårings längtan efter moped saknar jag denna ståtliga byggnad.

En himla massa standardkärlek till er alla och inte ens en enda liten gnutta valentinhälsning!

Så det så.

Martin / John Lennon

Dagens hälsning

Även idag lever vi och har hälsan. Och det var egentligen också allt jag ville säga!

Bless bless

/101 Reykjavik, Isabella

Borta bra men hemma bäst

Jösses amalia!

Det här med hemlängtan har för mig alltid varit ett stort problem. Jag var redan tidigt ett sådant barn som man gärna inte bjöd in att sova över eftersom jag, då tänderna var borstade & pjamasen var på, stod med rödgråtna ögon och hulkade fram att jag ville hem. Nu. Ring. Mamma! Detta beteende växte jag visserligen ifrån (nåja, mer eller mindre) men min tid här på Island har gjort att jag återupptäckt platser som uppenbarligen måste betyda mycket för mig då det liksom hugger till inom mig när jag tänker på dem. Problemet är att jag verkligen inte förstår varför jag längtar efter vissa platser. Exempel:

• Snoddas. Det är helt sjukt att jag saknar ett gatukök (ja, bara det är sjukt nog) i utkanten av Linköpings mindre fashionabla kvarter. Är det stekoset? Är det arbetstempot? Är det kundkontakten? Jag vet verkligen inte.
• Simhallen. Jag har inte varit där på.. 4 år men ändå så finns det stunder här då jag skulle göra vad som helst för att få känna doften av clor igen.
• Muséet. Ja, just nu känns det som att jag inget hellre vill än att tassa runt där inne & titta på oviktig konst men varför skulle jag vilja det? Egentligen?
• Lunchrestaurangen hos Cloetta i Ljungsbro. Går att likna vid precis vilken lunchrestaurang som helst av sorten "inte så bra mat, men det duger" och varför jag hellre vill vara där än här ibland är ett mysterium även det.
• Maxi. Detta ifrågasätter jag dock inte så mycket. Jag gillar Maxi.
• Linköpings universitet. Jag är inte student, jag har alltså inget att göra där, så detta är också väldigt konstigt. Väldigt konstigt.

Jag vet inte men det är något med dessa platser som berör mig. Kanske står de för någon sorts trygghet som jag inte riktigt lyckats etablera här än eller kanske så är jag bara helt ute och cyklar när det gäller hemlängtan. Lyckligtvis är den aldrig så pass stark att jag skulle byta Reykjavik mot Snoddas på sekunden, men hade jag kunnat vara på två platser samtidigt... då hade det nog varit annorlunda.

Adjöken sa fröken!

101 Reykjavik, hon den hemkära

utan personlig insats

Det gick vägen. Så pass vägen att jag nu måste ikläda mig min internatduffel och ägna mig åt isländsk historia och pronominal subsitution snarare än vilda valvakor med hela den isländska socialdemokratin.

Nu ska jag äta frukost och det blir:
1/2 avocado
90g minikeso (smak chili och vattenkastanj)
1 litet glass apelsinjos
1 "tårtbit" spansk saffranstortilla
2cl Angostura Bitter för att vakna till

So long... oj vad jag saknar er. ha!

...

Jag sätter nästan det isländska skolkaffet i vrångstrupen. Så skrattar jag.

"Vi gör det inte för att tjäna pengar, det är därför vi är farliga"

Den devisen ska jag leva efter i helgen. Jag återkommer med rapport.

över och ut, reykjavik bla bla bla,
Martin

Dra mig baklänges på en liten vagn någon...

...ja, i andra ordalag kan jag inte ge er känslan. Så här mätt har jag aldrig varit sen jag blev islänning. Och jag pratar inte om ett mättat intryck av fantastiska vyer eller någon fed up-het när det kommer till svåra kvasi-kids. Nej, jag är bara så mätt av franska delikatesser och goda röda viner.

Jag kan inte tänka mig en bättre tisdagkväll än denna. Min parisare till vän hade just fått ett paket från sin mor med en massa godsaker. Sharing is caring tänkte vi och startade ett ost och vin joint ventureprojekt. Fantastiskt!

Hade det inte varit så att mina goda sambo städat bort internetbank-plast-prylen skulle jag gjort mig fri från kåravgiftens vardags tristess ty den som är satt i skuld är inte fri.

Nu ska jag somna till No direction home. Det blir najs.

You got the money - I got the soul,
martin

Sólon

Igår tog avrundade vi helgen med en kaffe på Sólon.

Egentligen borde vi gått och badat, för det är så man gör här, men vi får nog acceptera

det faktum att vi ännu inte är introducerade i den isländska livsstilen till fullo.

I helgen ska vi så slå klackarna i taket big time och Reykjavik ska få chansen att visa upp sig från sin bästa sida. Det ska bli roligt!

Godnatt alla där ute!

/101 Reykjavik, Isabella

Lit de parade

/m

Reykjavik by night

Diskussionen som följer känns helt naturlig. Den handlar om fotboll och hade förmodligen låtit på precis samma sätt ifall det, istället för fransmän och italienare, var svenskar och norrmän som pratade.

Pengaproblem

Jag tycker att så fort man växlar in svenska pengar till en annan valuta så känns det som att de förlorar allt sitt värde. Som att jag plötsligt sitter på en bunt leksakspengar och att det jag helst av allt vill göra med dem är att köpa tre hus på Normalstorg i Monopol. Eller hotell på Centrum. Det liksom kliar i fingrarna. Jag vill slänga alla pengar upp i luften och låta dem segla ner, fram och tillbaka, tills de lägger sig som en matta runt mig medan jag står med armarna ut och tittar upp mot himlen. Jag vill bli av med dem. Jag vill inte ha dem. De stör mig. Det är konstigt.

Nu ska vi på kalas!
/101 Reykjavik, i$abella