Under min dagiskarriär vet jag att det förekom att pojkarna låtsades svimma för att på något sätt appellera till flickornas moderskänslor. Jag har aldrig någonsin svimmat, men alltid romantiserat det en aning. Tills igår.
Jag gick till badet och satte mig i den varma utomhuspoolen. Efter en stund så kom en kanadensisk vän till mig och berättade att jag hade varit omtalad i kanadensisk radio. Hon är någon form av frilansare och gör en islandsrapport i veckan. Jag blev så klart oerhört imponerad eftersom jag numera inte bara har gjort mig ett namn på Island utan även i Kanada.
Hur som helst så blev jag kvar i den varma bassängen i säkert två timmar innan jag kände att det var dags att gå hem. Jag reste mig ur badet och började gå mot omklädningsrummet. När min normalt goda syn började flimra till och rocka svartvitt i stället för fullt färgschema började jag bli lite tveksam. Inte nog med det, nu var det dags för nästa sinne att få sig en törn. Hörseln började ge vika och det kändes som om det inte riktigt var perfekt mottagning.
Jag lever ju idag och jag svimmade inte ens, men tänk vad lite värme kan göra.
Nuförtiden har jag inget romantiskt skimmer över svimmandet utan söker appellera till moderskänslor på annat vis.
Mina vänner, rätta nu in en kanadensisk kanal så känns världen mindre.
Kärlek, guld och myrra,
Martin på Island.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar